Undantag från standarden på fyra år har gjorts när bland annat förbundets ordförande Anna Sjödin hamnade i nattklubbsslagsmål i början av 2000-talet och därmed fick avgå, samt när Gabriel Wikström (S) avgick från ordförandeposten i förtid när han utsågs till statsråd i regeringen Löfven 2014.

Sällan har undantag gjorts åt andra hållet, alltså att en förbundsordförande väljs om trots att ha suttit den tid uppdraget normalt sett innebär. Men igår fattade alltså SSU-kongressen beslut om att välja om Botström, trots att enorm intern kritik riktats mot ordföranden.

Inledningsvis handlade kritiken om framför allt den beryktade taxiresan som förbundsordföranden tog från Sälen till Stockholm för att hinna till ett möte han sedan inte gick på. Notan var 8000 kronor SSU-förbundet betalade. Senare gjorde Botström en pudel, meddelade att han led av utmattningssyndrom, och betalade igen pengarna ur egen ficka.

Att han rättade till sitt misstag gjorde inte skadan ogjord. Philip Botström har haft svårt att synas i media utan att taxiresan kommit på tal, vilket fått flera distrikt att reagera. Därtill har förbundets ledning under de senaste två åren inlett en omorganisering av distrikten, vilket denna ledarsida skrev om i lördags, som innebär organisatoriska problem och oroa för flertalet distrikt.

Igår, precis innan valet skulle ske, meddelade dessutom bland annat Expressen att det framkommit att Philip Botström låtit Värmlands SSU-distrikt bekosta hans personvalskampanj till riksdagen vars kostnader landade på en kvarts miljon. Detta ska Värmlands SSU-distrikts styrelse inte varit informerade om, utan samtal ska enbart ha skett med distriktets ordförande.

Expressen pratade med flera distrikt som precis innan det var dags för val av förbundsordförande uttryckte sig väldigt skeptiska gentemot Botström. Det som är märkligt är att dessa inte verkar ha haft en alternativ ordförande på förslag, och enligt Expressen valdes Botström enhälligt.

Troligtvis har de distrikt som riktat kritik mot Philip Botström gjort avvägandet att det är bättre med ett enat förbund med en halvbra ordförande än med ett splittrat förbund helt utan ledarskap. Det talar ändå för en mognad i SSU, som varit känt i decennier för interna strider och splittringar.

Det har alltid funnits de inom alla partier som jublat åt sina partikamraters misslyckanden, som väntat på skäl att avsätta någon för att se sin egen kandidat ta plats i den personens ställe. Att SSU lyckades undvika en sådan intern krasch talar ändå gott inför framtiden inom den socialdemokratiska ungdomen.

Botströms tabbar hade mycket väl kunnat vara skäl att avsätta honom, eller åtminstone låta bli att ge honom förnyat förtroende trots att de fyra år som normalt sett är standard är förbi. Men det är SSU-kongressens beslut att fatta, och uppenbarligen blev medlemmarnas beslut sådant.

Det lyftes som sagt kritik från flera håll, och kritiken rör mer än en tabbe. Att han senare valdes förändrar inte att kritiken är delvis befogad, och framför allt närvarande. Philip Botström må vara omvald, men han har mycket att bevisa om han inte ska behöva avgå innan kongressen 2021.