“Man kunde ha meddelat mig innan mötet att man avsåg att välja någon annan. detta var 29/9 2018. Nu ser jag fram emot att lägga mer tid i Piteå kommunfullmäktige där jag är gruppledare” sa Håkansson då. Detta var som sagt för ganska precis ett år sedan.

Nu har Robert Håkansson och hans partner Elin Håkansson meddelat att de planerar att gå ur partiet helt och hållet, efter interna bråk även här i Piteå. Paret tänker dock inte ge upp sina platser i kommunfullmäktige, utan fortsätter som politiska vildar.

Att vara politisk vilde innebär att man valts in på ett partis mandat, men att eftersom alla platser är personliga så kan man om man vill sitta kvar i den folkvalda församling man är invald i även om man går ur partiet vars mandat man sitter på. Det kan kännas som ett märkligt system, men det är de facto så att platser i folkvalda församlingar är personliga, trots att det är partierna som tar mandaten.

Det är därför som alla partier har listor med namn inför varje val, och om ett parti får exempelvis tre platser så är det de tre översta namnen (om ingen kryssat sig upp, men det är en annan historia) som tar dessa platser och innehar platsen tills de inte själva vill det längre, eller till nästa val.

Därför är det oerhört viktigt att partierna, i framtagandet av listor, är noga med att de personer de ger förtroende att stå på listan också är personer som kommer att förvalta uppdraget gentemot partiet och dess väljare. Ibland är det såklart svårt att veta, om exempelvis personen just då är partiets distriktsordförande.

Det är ändå inte ovanligt att partier, framför allt små partier med få medlemmar, har svårt att skrapa ihop nog med namn på sina listor. Sverigedemokraterna är ett sådant parti. Deras medlemsbas har inte hunnit ikapp samma framgångar som valresultaten. Det var likadant för Miljöpartiet för bara några år sedan.

När partiet ökar i popularitet, ofta på riksplanet, kan partiet på lokalt plan också öka då det inte är ovanligt att folk röstar på samma parti på både riks-, regional och kommunal nivå. Och om det då är ett parti som haft svårt att fylla listor eller inte riktigt klargjort för sina kandidater vad uppdraget innebär, så kan det lätt hända att det blir politiska vildar eller rentav tomma stolar under kommande mandatperiod.

I Arjeplogs kommun fick Sverigedemokraterna ett mandat i valet 2014. Men eftersom SD inte hade några kandidater så var den stolen tom under hela mandatperioden. 2018 rättade Arjeplogsborna till detta, då kanske flera av SD-sympatisörerna insett att det ju faktiskt är onödigt att rösta för ett fullmäktige med tomma stolar.

Poängen är väl egentligen att folk alltid måste fundera på vilka personer man röstar på, inte bara parti. Man kan som sagt tycka att det är konstigt att vi har systemet med politiska vildar, men faktum är att personer väljs in i fullmäktige av folket. Även om de först väljs av sitt parti att låta sig representeras av dessa personer.

Därför ligger den främsta makten hos folket. Partierna ska göra vad de kan för att se till att deras mandat används till att driva partiets politik, i form av exempelvis utbildningar för förtroendevalda. Och de förtroendevalda kan alla hjälpas åt att försöka undvika interna bråk som leder till avhopp. Nu återstår att se hur paret Håkansson röstar i fullmäktige framöver.